BYTT BLOGG

Nytt år, ny blogg, ny portal!
 
Har faktiskt bestämt mig för att börja blogga devote, och ni kommer inte tro anledningen till varför haha, garvar åt det bara jag tänker på det.
 
Dels tycker jag att det ser väldigt proffsigt ut på Devote, men det största anledningen är för att jag älskar att man kan klicka på ett litet, gulligt, rosa hjärta så man likear inläggen. Tyckte det var så gulligt och roligt så jag ville oxå ha det haha!!!
 
Men det känns bra att börja på nytt inför ett nytt år! Hoppas ni tappra läsare läser min nya blogg, och självklart klickar på det lilla rosa hjärtat så ni likear mina inlägg, då skulle jag bli glad hihi! :D
 
www.evikstrom.devote.se 
www.evikstrom.devote.se
www.evikstrom.devote.se
1

7 dagar kvar

Hej

Jaha, då var det dags igen då. Nej då ni behöver inte oroa er, jag ska inte bli ett blogg freak som uppdaterar 15 gånger om dagen.
 
Hur som helst. Jag är sjukt skoltrött, så det är skönt att jag slutar i skolan över jul på fredag. Är sjuk för tillfället. Det brinner och kliar i min hals något otrolig mycket. Så idag var jag hemma från skolan, men ska gå imorgon igen då jag måste göra mitt kemi prov som jag verkligen inte har orkat plugga till för fem öre, så det lär ju inte gå så bra. Får ångest av att bara titta på kemiboken.
 
Imorgon ska jag träffa min prins och vi ska gå genom gamla stan och se om vi hittar en mysig julmarknad eller liknande. På tal om min älskade pojkvän, så kollade jag tillbaka på gamla blogg inlägg från i sommras när Marcus var i Bolivia. Jag vet inte riktigt varför, då det hugger i magen när jag tänker på hur dåligt jag mådde när han var borta. Men nu i efterhand så känns det ändå på något sätt skönt att känna att jag klarade det trots min seperationsångest. Och lyckan som uppstod när jag fick se min kärlek komma mot mig på Arlanda, det är den absolut lyckligaste stunden i mitt liv. Nu är jag glad att jag har fått ett sånt otroligt lyckligt minne. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gjorde den dagen när Marcus kom hem. 7 veckor var jag utan min kärlek. 7 veckor hade jag inte riktigt någon livskraft alls. Jag var så otroligt nere. Även innan, att känna "snart åker han iväg i 7 veckor" gjorde mig otroligt nere. Men allt det var värt det, för när han kom hem, när jag såg han. Ingen kan någonsin förstå hur lycklig jag var, förutom Marcus, och Mamma <3 Jag är så otroligt glad att jag har Marcus. Min fina pojkvän <3
 
Nu har jag fått skriva av mig lite, fått ut lite känslor. Nu har jag lite nya krafter till att ta tag i kemin, haha. Helt ärligt tror jag faktiskt att jag aldrig kommer öppna den där kemiboken ikväll och sedan kommer jag ha ångest imorgon. Men vafan, YOLO.
 
Mina två änglar, mina hjältar. Jag hade inte klarat en dag utan dem. De betyder mer än allt för mig. Mamma och min pojkvän, världens finaste, underbaraste och bästa personerna som finns. Jag är så lyckligt lottad <3
1